Vad är en lupp?

Ordet lupp kommer från det franska ordet loupe, vilket ungefärligt betyder ”knöl”. Det är troligen en syftning till hur luppen ser ut. Medan förstoringsglas vanligtvis har ett handtag som går snett ut från ramen som håller fast linsen, brukar luppen vara mer kompakt och har ofta inget handtag utan en extra bred ram som man håller i. Luppen är ett verktyg som liksom förstoringsglaset förstorar saker. Förstoringsglaset och luppen är väldigt närbesläktade och man kan till och med säga att luppen är ett slags förstoringsglas.

Medan ett förstoringsglas är praktiskt för att studera frimärken och läsa med mera, har luppen uppenbara fördelar vid naturstudier. Vid studier av exempelvis insekter, så är risken stor att de flyger iväg under pågående observation med förstoringsglas. Det är dock ingen risk att detta sker med en lupp, eftersom luppen kan fånga insekten medan den observeras, för att efteråt enkelt släppa iväg den igen. Luppen kan ställas ned direkt på underlaget, vilket gör att man kan fånga saker mellan linsen och  marken. Om man är darrhänt eller har svårt att hålla handen still är luppen också praktisk, eftersom man kan ställa ned den och därmed minska darrningarna helt. Den kan också vara praktisk vid brottsplatsundersökningar för att titta närmare på hårstrån och fingeravtryck.

Det kan vara därför som luppen och förstoringsglaset ofta är förknippade med den skönlitteräre privatdetektiven, som under sina fall använder luppen eller förstoringsglaset eller luppen för att närmare examinera brottsplatser och hitta bevis mot brottslingar. Det kan ha sina grunder i att luppen är ett utmärkt hjälpmedel för att titta närmare på något och undersöka det bättre.

Att luppen kan ses som en symbol för fördjupning och förstoring har troligtvis lett till att uttrycket ”titta på något under lupp” har tillkommit. Uttrycket kan bland annat användas när man talar om undersökningar eller fördjupande texter i något ämne, t.ex: ”1600-talets soldater under lupp”. Istället för att bokstavligt talat titta på något under lupp, så använder man en metafor, för att man har titta närmare och fokuserat på något. Metaforen kan också förekomma i rubriker i samband med skandaler. Den används då för att fördjupa sig i vad som verkligen har hänt och försöka att få ut ännu mer av skandalen. En verklig lupp fungerar dock på ett annat sätt och förstorar inte föremålet på riktigt.

Luppen utnyttjar istället principen att alla föremål reflekterar en viss mängd ljus, som åker iväg i alla riktningar från objektet. När en del av ljusstrålarna träffar vårt öga, så bryts de i hornhinnan och ändrar riktning för att sedan kunna sammanstråla i gula fläcken i ögat.  När ett föremål kommer för nära ögat kan vi inte längre fokusera på objektet, eftersom ljusstrålarna inte sammanstrålar i gula fläcken. För att kunna se föremål på närmare håll och ge en illusion av att de befinner sig närmare än de gör, så kan man använda sig av en positiv lins. Positiva linser förekommer både i förstoringsglas och i luppar och består av en konvext slipad glasbit. Linsen gör så att ljusstrålarna bryts tidigare än de skulle ha gjort, vilket gör att ljusstrålarna kommer tätare när de väl når ögat. Hjärnan får då uppfattningen om att föremålet befinner sig närmare än det gör. Det är dock viktigt att linsens brännpunkt, vilket är den punkt där strålarna sammanfaller efter att de åkt genom linsen träffar objektet, för att ögat ska kunna fokusera på det och se det tydligt.